09
Jun
09

Antonio Gramsci: revolutionära tankar om tänkandet

Följande text om Gramsci sammanfattar och förklarar hur den liberala världen av idag upprättahållar sin maktposition med hjälp av media, populärkultur, reformismen som normen och visar med all tydlighet svårigheterna i våran kamp – och bevisar med all tydlighet – att ett rent matrealistiskt synsätt ej är gångbart då detta ej utmanar systemet i grunden.

Frågor som texten skapar är dock: Är inte revolutionära handlingar i sig ett medel för att göra sig fri, som individ, från hegenomins normer? Skapas inte den proletära autonomin i och med att man bryter hegenomin med vapenvåld, är detta inte en sprängning av den liberala normen och det demokratiska skådespelet?

Detta är frågor jag vill att ni som läser detta funderar över. Gramsci’s idéer är korrekta, men är det korrekta att tillämpa den taktik han förespråkar?
Och hur skulle våran kulturella hegenomi se ut? Hur skulle den kommunistiska kulturen och synsättet arta sig? Vad tror du skillanderna skulle vara ifrån det kulturutbud och den hegenomiapparat som råder idag?
Skriv gärna ned era funderingar i kommentatorfältet

SPAIN-DESTRUCT-THERAPY-STRESS

Antonio Gramsci – revolutionära tankar om tänkandet
Niclas Andrén
Från: Clarté

Utdrag:
Termen hegemoni förekom redan mot slutet av 1800- talet, och var en paroll som den ryska socialdemokratiska rörelsen använde under perioden 1890-1917 (Anderson, 1976-77, s.15f, Stillo, 1998, s.2). Som teoretiskt begrepp utvecklades emellertid hegemonin av Gramsci först under åren runt 1930. Gramsci erkände dock sin skuld till Lenin och ansåg att Lenin hade givit ett filosofiskt bidrag till utvecklingen av marxismen genom att framhålla hur viktigt det är att revolutionen föregås av förändringar i människors medvetande.

Gramscis betoning av det intellektuella och det kulturella inflytandet snarare än det ensidigt ekonomiska gav honom tillfälle att utveckla sin princip om hegemonin. Den förklarar hur ett visst ekonomiskt och socialt system kan upprätthålla sin maktställning och bibehålla sitt stöd från de dominerade grupperna. Om Marx betonade ekonomins roll, betonade Gramsci kulturens betydelse. Ekonomin, politiken och kulturen får inte uppfattas som åtskilda sociala regioner, lika lite som makten får framställas som något slags ursprungligt ting utanför eller bakom det sociala livet och dess strider.

Gramsci frågade sig varför ett samhälle som präglas av djupa klassklyftor och meningsmotsättningar inte tycks nå fram till en punkt där det sprängs sönder utan tvärtom förefaller relativt stabilt. Svaret blev kort och gott att det är omöjligt att styra och hålla samman ett modernt samhälle utan att den dominerade klassen samtycker.

Enligt Gramsci upprätthålls således varje etablerad samhällsordning inte endast genom den härskande klassens förmåga till våld utan även och framför allt genom att de undertryckta ansluter sig till den styrande klassens världsåskådning. Den styrande klassens världsåskådning blir ”sunt förnuft”. Hegemonin är den ideologiska och moraliska makten, den intellektuella miljö inom vilken de politiska och samhälleliga besluten fattas. Hegemonins karaktär avgör vilka frågor som överhuvudtaget kommer upp till diskussion och blir föremål för beslut, vilka alternativ som är ”realistiska” och vilka som är ”utopiska” och ”extremistiska”.

Monica Stillo har ställt upp sex punkter som i någon mening fångar in och definierar hegemonibegreppet. Hegemoni kan betyda:

  1. att en klass lyckats få de övriga klasserna och grupperna i samhället att acceptera dess moraliska, kulturella och politiska värderingar,
  2. att en överväldigande majoritet medborgare ger sitt samtycke till att den härskande klassen utövar politiskt ledarskap,
  3. att detta politiska ledarskap inte enbart upprätthålls med maktmedel utan snarare med hjälp av en kombination av repressiva maktmedel och moraliska, kulturella och intellektuella medel (inducement),
  4. att det finns en form av ”sunt förnuft” (common sense), ett kulturellt universum vari den dominerande hegemoniska ideologin praktiseras och sprids,
  5. att den härskande klassen lyckats inplantera intellektuella instrument för verklighetstolkning bland de undertryckta klasserna: hegemoniapparaten är ett vapen i klasskampen,
  6. att den härskande klassen grundlagt och upprätthåller ett politiskt ledarskap genom att sprida en uppsättning idéer och tankemönster som stärker den bestående ordningen.

Gramsci poängterade att den enda vägen för en frambrytande social grupp att nå politisk makt är att erhålla stöd från andra sociala grupper och skikt. Därför måste en grupp som eftersträvar hegemoni i viss mån vara beredd till eftergifter gentemot övriga samhällsgruppers intressen. Att uppnå och bibehålla hegemoni är i hög grad en fråga om fostran, där målet är att nå ett samförstånd eller en ”ny nationell vilja”. Det är av största betydelse att de intellektuella ledarna inte släpper kontakten med massorna om man ska bilda ett ”folkligt nationellt block”. Hegemonin får inte tas för given, utan en grupp som uppnått hegemoni måste ständigt se till att den upprätthålls, i synnerhet i kristider då hegemoniapparaten tenderar att falla sönder. Bourgeoisiens herravälde grundar sig dels på ekonomisk makt, dels på moraliskt och intellektuellt ledarskap, menade Gramsci, och han beskriver två typer av politiskt ledarskap:

1. Ledarskap medelst maktmedel, som manifesteras genom repressiva tvångs- och våldsåtgärder. Detta är den lägre, ”primitivare” formen av ledarskap (dominio). Maktutövning av detta slag innebär ett svagt hegemoniskt ledarskap och att hegemoniapparaten håller på att bryta samman eller ännu inte är fullt utvecklad.

2. Ledarskap medelst samförstånd, vilket innebär att de övriga samhällsklasserna accepterar den härskande klassens politiska och kulturella värderingar. Detta är det högre, mer sofistikerade hegemoniska ledarskapet (egemonia).

Just i kristider, då hegemoniapparaten tenderar att bryta samman, visar även de politiska partierna tecken på inre sönderfall. Korruption, bedrägerier och ”affärer” avlöser varandra. Situationen är mogen för ett maktskifte. Det skapas en ny hegemoniapparat och man söker en ny grund för samförstånd eller, vilket är det vanligaste, för en regering som stöder sig på maktmedel.

Det är inte alltid nödvändigt att krossa den gamla hegemonin med våld. Då en politisk grupp utmanar den bestående ordningen och den dominerande hegemonin, sker detta alltid i form av politisk verksamhet, och Gramsci utarbetade på ett mer teoretiskt sätt den strategi som kunde bana väg för en revolution. Det var en strategi där ställningskriget var lika betydelsefullt som det öppna eller rörliga kriget. Gramscis historiska kunskaper, särskilt i Italiens historia, visade honom att den revolutionära processen var mycket långsammare än den först hade verkat. Han lade fram en teori om att den historiska utvecklingen, i synnerhet revolutionerna, svängde mellan aktiva och passiva faser. Under den ”passiva” långsamma fasen gäller en långsiktig förberedelse i ett ”ställningskrig”. Det är en tid då en social grupp med sin ideologi gradvis grundlägger sin hegemoni, och i denna process intar de intellektuella en framträdande roll. Gramsci betonade att det är av grundläggande betydelse att klart kunna se skillnaden mellan de bägge krigsformerna, som kan kallas ”aktiv och passiv revolution.” Enligt Stillo kan man ställa upp dem på följande sätt:

1. Öppet, rörligt krig – aktiv revolution (guerra manovrata )

Frontattack

  1. Huvudmålet är en snabb seger
  2. Lämplig strategi för samhällen med centraliserad och dominerande statsmakt som misslyckats med att utveckla en stark hegemoniapparat. Oktoberrevolutionen 1917 är ett lyckat exempel på maktövertagande enligt denna strategi.

2. Ställningskrig – passiv revolution (guerra di posizione )

  1. Långvarig kamp;
  2. primärt genom det civila samhällets institutioner,
  3. sekundärt genom att de socialistiska krafterna vinner inflytande inte enbart genom ekonomisk-politisk kamp utan även genom kulturell och ideologisk kamp.
  4. Lämplig strategi för liberal-demokratiska samhällen av västkapitalistisk karaktär med en förhållandevis svag statsmakt men med stark hegemoniapparat och ett starkt civilt samhälle.

Det civila samhällets karaktär kräver en mer långsiktig och komplex strategi.

Den passiva revolutionen är ett hegemoniskt projekt, där en grupp strävar efter att grundlägga en hegemoni bl.a. genom en långsam förändring av människornas medvetande. Den ryska revolutionen var möjlig endast därför att mänskligheten genom det imperialistiska kriget inträdde i en objektivt sett revolutionär situation. I Ryssland, som var den svagaste länken av de imperialistiska staterna, skärptes de historiska motsättningarna vilket möjliggjorde det öppna kriget. Revolutionen lyckades därför att den tsaristiska statens ryggradslösa samhälle saknade allt stöd hos undersåtarna. Gramsci kom fram till att den ryska revolutionen var omöjlig att upprepa i Västeuropa. Det var omöjligt därför att bourgeoisins intellektuella och moraliska ledning, under sken av liberal respektabilitet, hade lyckats med något som tsarväldet inte förmått, nämligen att få massorna att leva och tänka enligt de uppfattningar som spridits av den härskande borgerliga klassen. Ett sådant ”civilt samhälle” är oerhört motståndskraftigt mot omedelbara ekonomiska katastrofer som kriser och depressioner. Gramsci tvingades överge tanken på öppet krig och i stället inrikta sig på ställningskrig. Han övergav den bolsjevikiska strategin för att utarbeta en ny, på en gång dristigare och svårare

Läs hela texten på: Clarté


0 Responses to “Antonio Gramsci: revolutionära tankar om tänkandet”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Kategorier

Sidor

juni 2009
M T O T F L S
    Jul »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  

%d bloggare gillar detta: